Porsche 911 Carrera T (991). Med enkelhet som dygd
Porsche 911 Carrera T (991). Med enkelhet som dygd
Ibland kan det löna sig att ta ett steg bakåt för att komma framåt. Modellbeteckningen Carrera T indikerar en Porsche som varken är starkast, dyrast eller mest avancerad i 911-serien.
Första gången jag körde en Porsche 911 var jag övertygad om att bilen skulle kasta sig själv och mig i diket i varje kurva. Som ung bilentusiast hade jag nämligen läst i biltidningarnas tester om hur vanskliga köregenskaper 911 har. Med den starka motorn placerad längst bak blir viktfördelningen underlig och den förare som inte är med på noterna kan lätt ”backa ut i spenaten” (populär formulering).
Porsche 911 Carrera T (991)
Grundpris 1.035.000 kronor (provbilen 1.134.000 kronor).
Förbrukning 8,3 liter/100 km (enligt NEDC-normen).
Koldioxidutsläpp 190 gram/km.
Kväveoxidutsläpp 27,7 mg/km.
Motor 3,0-liters bensin, 6 cylindrar, turbo.
Kraftöverföring Sexväxlad manuell, bakhjulsdrift.
Max effekt 370 hk vid 6.500 varv/min.
Max vridmoment 450 Nm vid 1.700–5.000 varv/min.
Tjänstevikt 1.545 kg.
Längd/bredd/höjd 4,50/1,81/1,29 meter.
Acceleration 0-100 km/tim 4,5 s.
Toppfart 293 km/tim.
Underförstått var det väl bara en handfull racerförare och testskribenterna själva som var av det rätta virket.
Men jag höll mig på vägen den gången för 22 år sedan och även vid alla tillfällen som jag kört 911 sedan dess. Dels beroende på att jag inte utmanat ödet (inte ens de gånger jag fått chansen att köra på racerbana), dels därför att Porsches metoder att tämja bilen blivit alltmer sofistikerade.
Med åren har min fascination för den här bilmodellen förändrats och kanske i någon mån mognat. Från barndomens oförställda glädje att jämföra siffror för hästkrafter, acceleration och toppfart till min roll som motorjournalist där jag får chansen att borra i fenomenet 911 med samtidig nyfikenhet och distans.
Jag antar att det är som med litteraturrecensenter: man kan ha författarskap som följs med större intresse och blir livslånga passioner utan att den kritiska blicken grumlas.
Men numera är det svårt att överblicka – än mindre köra och utvärdera – hela det aktuella 911-programmet. Stammen skjuter skott åt alla tänkbara håll. Låt oss i alla fall titta närmare på ett av dem.
För exakt 50 år sedan var 911T ”inroparen” i programmet och i år lanserades 911 Carrera T. Istället för mer av allt – vilket ofta är doktrinen när en specialversion blir till – är Carrera T en minimalistisk tolkning. Fast självklart när det gäller Porsche till ett högre pris …
Utgångspunkten är basversionen 911 Carrera (942.000 kronor) med bakhjulsdrift, manuell växellåda och 370 hästkrafter. (För referensens skull: alltfler 911 säljs med fyrhjulsdrift, nästan alla levereras numera med automatisk växellåda och det finns versioner med upp till 700 hästkrafter.)
I Carrera T har vikten sänkts cirka 20 kg tack vare bland annat mindre ljudisolering samt tunnare glas i bak- och sidorutorna. Utväxlingen är lägre och växellänkaget tajtare. Ett sportchassi med 20 millimeter lägre markfrigång ingår liksom en mekanisk differentialspärr. Provbilen har dessutom blivit av med baksätet för att sänka vikten ytterligare.
Resultatet är att Carrera T är en av de mer livfulla 911-varianterna på senare år. Det är belönande att köra en sportbil med manuell växellåda (även om denna sjuväxlade låda inte hör till Porsches bästa) och enbart bakhjulsdrift.
Turbomotorerna som lanserades 2015 är inte lika ivriga i karaktären som de tidigare sugmotorerna
Visst är 911 Carrera T en smula bullrigare och hårdare strängad än systermodellen Carrera utan T i beteckningen, men det är inget stort offer. Turbomotorerna som lanserades i Carreraserien 2015 är inte lika ivriga i karaktären som de tidigare sugmotorerna, fast på sista raden är 370-hästarsmaskinen ändå en värdig representant i 911-historien.
Porsche 911 Carrera T. Manuell växellåda föreföll ett tag vara en utrotningshotad art, men trenden har vänt. Foto: Eric Lund.
För att understryka ”back to basics”-idealet har T-modellen dessutom stolar med tygklädda mittpartier (kallat Sport Tex). Behagligt att sitta på och snyggt att se på.
Carrera T har ett tuggmotstånd och en kärnighet som gör släktskapet med äldre 911-generationer synligare. Kanske är det därför jag gillar den, trots att det finns versioner även i dagens utbud som är mer angelägna och fullbordade.
Att historien om 911 spänner över 55 år bidrar starkt till min håg att inte bara köra modellen (ny eller gammal) när tillfälle ges, utan även att nosa runt i anekdoterna, myterna, sägnerna och faktaskrifterna. Det är jag så klart inte ensam om.
Utöver alla personer som bara i Sverige äger eller har ägt en Porsche 911 kan vi räkna in alla som på annat sätt kommit i kontakt med modellen: läst om den, åkt i den, arbetat med den, tävlat med den. Under en period på 1980-talet lär Sverige ha varit det Porschetätaste landet i världen per capita. Att köpa en begagnad 911 har inte alltid varit dyrt, att äga och underhålla ett halvgammalt exemplar kräver inte heller en trind skattkista att ösa ur.
Men trots att nya Carrera T alltså är ett av de mer basala uttrycken för 911-konceptet ter sig priset hårresande: 1.035.000 kronor. Provexemplaret är extrautrustat för ytterligare 99.000. Det går att köpa en 911 Carrera ur den första vätskekylda generationen (1998–2005) i fint skick för cirka 200.000 kronor. Utvecklingen har naturligtvis tagit stora steg sedan dess – men räknat i körglädje per krona är det svårslaget.
Senare i höst kommer en helt ny generation 911 att begå premiär, det har läckt ut bilder på omaskerade prototyper. Om den vet vi att den bland annat är förberedd för elektrifiering, i klartext hybridmotor (bensin och el).
Då vänds blad till ännu ett omvälvande kapitel i berättelsen om 911. Den lilla spensliga bilen som kunde fara baklänges av vägen om föraren lättade på gasen i snabba kurvor har blivit en komplex, högteknologisk industriprodukt med fartresurser som ett stridsplan.
Är den därmed mer glädjefylld och mer habegärlig? Jag är inte säker på den saken.
Publicerad i svenska dagbladet september 2018.