Weekendresa. The Gästrike-Hälsinge Playboy Tour
Weekendresa. The Gästrike-Hälsinge Playboy Tour
En BMW M6 med 560 hästkrafter transporterar oss till whiskydestilleriet i Mackmyra, mytomspunna Kilafors herrgård och Järnvägsmuseet i Gävle.
Ingen hade sagt ”go west young man”, men vi hade ändå börjat lägga oss till med omotiverade engelska uttryck. Försökt låta lite ”witty”. Jag hade fällt upp kragen på min beskedliga jacka och hängt aningen för stora solglasögon på näsan. Pysslat ihop spellistor i Spotify med avsevärt tyngre basgångar än den trådspunna jazz jag brukar lyssna till. Sänkt rösten en oktav, eller åtminstone en ters.
En attitydförändring hade märkbart ägt rum.
Alltihop utgick från en kravspecifikation för några dagars verklighetsflykt som mognat fram och nu föreföll komplett. Överst stod med understrykning och utropstecken “snabb bil”. No more, no less. Därpå följde ”sponken”, ”nattlogi med traditioner”, ”racinghistoria” och ”maskinkultur”.
Mer läsglädje! Reportaget publicerades i GranTurismo 3/2013. Alla utgåvor av GranTurismo finns även på Readly.
Med bläckpenna på utskriften hade vi sedan krafsat tillägg som ”inget jolm, single malt!” samt ”gärna stort och ångdrivet”.
Kunde dessa nyckelord föra oss någon annanstans än till det brittiska öriket? I England pyser och bubblar de nämnda ingredienserna i ett evigt jäskar tillsammans med gemyt, rofylld natur och subtilt humoristisk kultur. Men när vi satte oss i bilen gick färden ändå norrut istället för i sydvästlig riktning och den första etappen varade inte ens två timmar från Sergels Torg räknat.
Under ett par dagar skulle vi sedan röra oss inom en radie av tio mil. Vi fann mot alla odds ett kluster av upplevelser och platser med hög specifik vikt.
Somliga kallar det grabbhelg. Vi hade en mer tongivande rubrik, med glimten i ögat: The Gästrike-Hälsinge Playboy Tour.
Etappmål 1, sponken. Alla som besökt whiskyfabriken i Mackmyra bruk strax väster om Gävle vittnar om att det är som att hamna vid ett destilleri i Skottland. Illusionen är total och ändå inte det minsta lömsk eftersom allt är äkta. Husen är inte några nybyggda kulisser och whiskyn som produceras är lika genuin som de skotska märkenas vad recept och tillkomst beträffar. Det enda som avviker från single malttraditionen är verksamhetens ålder. I Mackmyra har det bara tillverkats whisky sedan 1999 och den första färdiga drycken kom inte på marknaden förrän 2009.
Det borde därför ha legat nära tillhands att företaget Mackmyra bitit sig fast i byn med samma namn, men när det var dags för expansion blev det en helt osentimental och rationell lösning. Whiskybyn är numera belägen i en tallskog på det gamla militärområdet i utkanten av Gävle.
Från 34-metersnivån är utsikten hänförande och härifrån rasar whiskyns råvaror nedåt i processen
Där har ett betongtorn uppförts i vilket det mesta av whiskyn numera produceras. Det kommer att destilleras sprit ute vid det gamla järnbruket även i fortsättningen, men all publik verksamhet i form av besök och guidningar hänvisas till den nya anläggningen. I tornet finns tolv jästankar av koppar à 10 000 liter, medan det i originaldestilleriet bara ryms fyra tankar utan möjlighet att bygga fler.
Kilafors herrgård. Trappan som ritats av konstnären Isaac Grünewald. Foto: Peter Gunnars.
Vi tar hissen upp till 34-metersnivån där en skybar med tillhörande terass ger fri sikt ända till Valbo och Mackmyra bruk. Till den här höjden fraktas inte bara whiskysugna människor utan även råvarorna som ska bli dryck. Genom att bygga destilleriet på höjden utnyttjas gravitationen för att transportera malten, jästen och vattnet genom processen. Två kilogram maltkorn blir en flaska whisky, men det tar som sagt några år.
Att lång väntetid och stort tålamod kan vändas till attraktion bevisas av de hundratals små kaggar som sussar i ”skogslagret” ett par hundra meter från tornet. De ägs av privatpersoner och kompisgäng som köpt ett 30-litersfat att vänta ut tills rätt mognad uppnåtts.
Fatägarna bjuds in att varje år provsmaka sin whisky och själva avgöra när innehållet ska buteljeras. Liknande lager finns även i bland annat Härkeberga, Smögen och Fjäderholmarna och det planeras för en kraftig expansion av reserve-divisionen.
Trots att Mackmyra är ett ungt företag, med en produkt som knappt ens är ett embryo jämfört med det etablerade gängets, vet marknadsavdelningen att bygga varumärket med upplevelser och storytelling.
Alltifrån hur de åtta, unga civilingenjörerna på skidsemester i Sälen kläckte den knasiga idén om att göra en svensk single malt till hur whiskytornet är världens klimatvänligaste destilleri och vilket kärleksfullt val det är att bestämma virke till sin egen kagge att lägga i källaren under talldungen.
Ska det vara bourbon (av gamla Jack Danielsfat), sherry (just vad det låter som), svensk ek (från Visingsö), gravity (blandning av bourbon och svensk ek) eller ambassadör (begagnade Mackmyrafat)?
Mackmyra har självfallet tagit rygg på de brittiska förlagorna i konsten att bädda in en single maltintresserad publik med gruppgemenskap, vurm för hantverk, näpna trätunnor, namnskyltar av mässing och återkommande besök. Så byggs lojalitet och kult.
Därför känns det faktiskt befriande att guidas runt i det i dubbla bemärkelser sterila tornet. Risken är att totalupplevelsen hade blivit kvalmig av för mycket stengrunder och rustika takbjälkar. Vi har ändå fått en rejäl dos whiskykultur av den hängivna guiden som ledsagat oss genom mältning, mäskning, destillering och lagring.
Fakta Mackmyra och Kilafors
Från noll till världsrenommé på mindre än 15 år är inte så pjåkigt i en bransch där det brukar vara flaskornas innehåll och inte företaget som är tonårigt. Till whiskytornet på taxiavstånd från Gävle central kan man komma på besök, men vill man smaka whisky måste den intilliggande restaurangen vara öppen. Läs mer på Mackmyras hemsida.
Sveriges yngsta herrgård byggdes 1936. Ulf Norinder (1934–1978) och hans syster ärvde gården av sin mamma, som var dotter till Ahlgrens i Gävle, och styvpappa som var vd för järnverket i Kilafors. Deras riktiga pappa hette Arne Johnson (bror till företagsmagnaten Axel). Arne dog i en flygolycka när Ulf var liten. SVT-programmet Kobras reportage visar den veckolånga fest som Ulf Norinder höll i början av 1970-talet. Läs mer på Kilafors herrgårds hemsida.
Det enda vi inte fått en dos av är whisky. Dels därför att den till synes provisoriskt inrättade restaurangen nedanför tornet är stängd, dels för att vi är vägmän. Vi bockar av första punkten på vår göralista – sponken – med torra strupar och väcker på nytt liv i 4,4-litersåttan med dubbla turboaggregat.
Dieselbränsle eller hybriddrift var aldrig ett alternativ för den här resan. Glesa tankstopp är heller inget mål, vi har gott om tid för pauser och omvägar. Dessutom gillar vi att ta tempen på de lokala snackisarna genom att tjuvlyssna på mackbiträdenas kallprat med stamkunderna. Det är så känslan för en bygd formas, inte genom att besöka kyrkoruiner eller ekologiska gästgiverier som drivs av utflyttade stadsbor.
Vi svänger av inåt landet där ett nattkvarter med helt andra förtecken väntar. Dit vi är på väg skulle det inte passa att anlända i en Toyota Prius, åtminstone om syftet med besöket är att kröna en resa benämnd Playboy Tour.
Det är därför vi är så tillfreds med att färdas i en bil som är sin egen tidsresa. BMW M6 må vara späckad med modern teknik och egenskaper som inte var möjliga för bara några år sedan, men själva kompositionen – 4,9 meter lång, två ton tung, rymlig som en småbil, vridmoment som en lastbil och fartresurser som ett stridsplan – är kanske inte riktigt 2013. Enligt faktabladet ska M6 dra knappt en liter per mil, men vi vet att den glatt och obesvärat kan kolka i sig större ransoner än så.
Etappmål 2, nattlogi med traditioner och racinghistoria. När Kilafors herrgård och dess karismatiska arvtagare var i sitt esse för drygt 40 år sedan hade M6 varit festprissen som alla samlats runt. Eller kanske inte förresten. Inte ens en orangemetallic supergranturismo från framtiden hade kunnat lysa i kapp med mannen som under några år var Sveriges meste playboy: Ulf Norinder.
Berättelserna om Ulf Norinders liv, hans familj och hans leverne är i dag svåra att sortera i kategorier som sanningar, skrönor och snicke-snack. Men som ett ovedersägligt bevis för en festsugen levnadsbana finns Kilafors herrgård kvar.
Inte bara Ulf Norinder utan även hans förfäder gillade glada tillställningar. I annat fall hade de knappast kommit på tanken att låta Isaac Grünewald rita den magnifika trappan i entréhallen, som även använts i flera svenska filmer.
Framför allt hade de aldrig fått för sig att skapa en hemlig bar mitt i huset. Men hur gick det egentligen till när ett upprymt sällskap leddes in i det klassiskt inredda biblioteket och en dörr i bokhyllan plötsligt uppenbarade sig, manövrerad genom ett lätt tryck på ett av läderbanden? Var det ett partytrick eller en effekt av ransoneringstider, med tanke på att herrgården byggdes 1936?
Kilafors herrgård. Den hemliga baren med ingång genom bokhyllan – eller rakt in i tapeten. Foto: Peter Gunnars.
Det finns även en aningen mindre diskret ingång till baren via tapeten i matsalen, men i något skede har telefonhytten som inrymde den tredje hemliga ingången rivits. Nu går det att stövla rakt från hotellreceptionen in i baren.
Partyt var obönhörligen över när Ulf Norinder dog i Monaco 1978, bara 44 år gammal. Efter det har egendomen halkat runt i händerna på ägare som drivit hälsohem och diverse hotellverksamheter. Sedan snart tio år ägs Kilafors herrgård av Per Linell. Han har nyligen återtagit driften från en arrendator och är besjälad av att pånyttföda hotellet.
Ännu är det en blandad upplevelse, även om vi snarkar gott i rum med utsikt över gräsplanen där Ulf Norinders veckolånga fest efter F1-tävlingarna på Anderstorp utspelade sig i början av 1970-talet. Jag får dessutom hans barndomsrum, vars dörr numera pryds av en målad, blågul Ferrari 250 GTO.
En hel del av husets genuina inredning – både fast och lös – har skingrats genom åren, men Per Linells ambition är att återställa efter bästa förmåga. Biljardbordet i källaren har ingen lyckats norpa, när det en gång installerades lär man ha fått göra hål i golvet eftersom trappan var för smal.
Men är det sant att Rod Stewart har älskat på biljardbordet? Och stämmer det att kulhålen i en källarvägg kommer från ett prickskytte där Hermann Göring deltog? Att både Stewart och Göring och många andra kända och ökända partajat vid Kilafors herrgård är säkert sant, men den totala bilden med detaljskärpa undflyr oss varje gång vi försöker gripa efter den.
Fakta Järnvägsmuseet
Drivs av Trafikverket och har öppet året runt. Vill locka både barnfamiljer och hårdnackade tågfantaster. Museiområdet är stort, men endast en bråkdel av samlingen visas. Varje år arrangeras i evenemang då exempelvis fordonsmagasinet med 400 lok öppnas. Mer info på Järnvägsmuseets hemsida.
Kanske är det bäst så förresten, att herrgården får vara en fond som vi kan klistra våra fantasier och drömmar på? Vilka bilar har till exempel befolkat gårdsplanen genom åren? Hade vår M6 verkligen kunnat göra en hel figur bland Måsvinge-Mersor och Bugattis?
Berusade av upplevelsen – fortfarande inte en droppe alkohol annat än i teorin under vår Playboy Tour – återvänder vi till Gävle för det sista etappmålet: maskinkultur, helst ångdriven.
Vi tänker få vårt lystmäte vid Sveriges Järnvägsmuseum. Ett litet universum att försjunka i vare sig man är hängiven grovkalibrig transportteknik eller bara i största allmänhet historiskt intresserad – järnvägens utveckling sammanfattar på många sätt hela vår civilisation.
Min färdkamrat, mannen med de många och långa objektiven, är ändå en smula besviken eftersom det är för få lok att kika och klämma på. Han borde pricka in någon av de dagar då museets depå, som inte ligger vid det ordinarie området, har öppet. Där finns 400 fordon …
Järnvägsmuseet är inte främst ett epicentrum för tågnördar, utan en familjeattraktion som vill spegla den spårbundna trafikens betydelse ur alla möjliga aspekter.
Själv har jag ändå svårt att slita mig från F1200, Sveriges största ånglok (143 ton, 1 550 hästkrafter) och exakt det exemplar som kraschade utanför Getå 1918 då drygt 40 personer dog. F1200 reparerades och kördes i trafik ända till 1960-talet. Museets samtliga lok är körbara – även om det tar ett par dagar och kostar 25 000 kronor att puffa igång ett ånglok.
Med tanke på alla barnanpassade aktiviteter tänker jag återvända med mina telningar inom kort. Men nu var det grabbweekend och på armlängds avstånd från huvudstaden hittade vi upplevelser som man kan tro borde kräva en resa till Storbritannien.
The Playboy Tour. På ren svenska: mission accomplished. E/L
Publicerad i Granturismo 3/2013 med bilder av peter gunnars.