Nöjesbilen ska njutas som en lp-skiva

Nöjesbilen ska njutas som en lp-skiva

Jag vill inte bäddas in under ett dunbolster av geniala algoritmer.

Det är ingen slump att många ruskar liv i sina analoga kameror och börjar krångla med Kodakfilm på nytt. Vinylspelarvurmen? Inte det minsta överraskande. Jag tror det handlar om begränsningar.

I skrivande stund har jag 20.576 bilder i min mobiltelefon. Att alltid ha med sig en kamera är fantastiskt, jag älskar det.

En annan glädjekälla är Spotify. Jag läser om intressant nyutgiven musik och kan lyssna på den sekunden efteråt. Jag kan botanisera i musikhistorien och upptäcka genrer som garanterat hade gått mig förbi om det inte funnits en internetbaserad jukebox. Det är berikande i ordets djupaste betydelse.

Samtidigt kan mängdverkan bli överväldigande. Allt finns överallt jämt och i obegränsad mängd. Därför kan jag längta efter en skivspelare och en liten, ytterst väl vald samling vinylplattor som ska avnjutas medvetet och koncentrerat.

Det är samma sak med körupplevelsen i bilar. Jag kan sätta prilligt snabba varvtider runt racerbanor. Inte för att jag är någon enastående skicklig förare, utan därför att många moderna bilar har en kombination av blixtrande starka motorer, däck med abnorma greppnivåer och stödsystem som kammar över mina brister.

Från ett mått på prestation till en Gröna Lund-attraktion

Redskapet gör mig briljant – men gör det mig gladare? Jag vill närmare elementen. Inte bomba i väg från stillastående med automatisk ”launch control” (hela accelerationsfrågan har gått från ett spännande mått på prestation till en Gröna Lund-attraktion med elbilarnas intåg).

Inte få hjälp att styra emot en sladd. Inte kunna klappa på full gas eller full broms mitt i en kurva utan att det får konsekvenser. Över huvud taget inte bäddas in under ett dunbolster av geniala algoritmer.

Rättare sagt: Jag är mycket tacksam över att vanliga familjebilar har antisladdsystem och numera även automatiska bromsingrepp för att undvika kollisioner. Det kan aldrig bli för mycket av den varan.

Men bilen jag kör för nöjes skull vill jag njuta som en lp-skiva. Fokuserat och intensivt. Utan filter. Kanske rent av i mono. E/L

Publicerad i GranTurismo 6/2019.

Eric Lund