Ducati. Med racerhoj på pilgrimsresa
Ducati. Med racerhoj på pilgrimsresa
Curth Andersson ordnar pilgrimsresor för mc-förare och hans hjärta klappar för italienska motorcyklar med extraordinära prestanda.
När 70-årsstrecket närmar sig är det många motorcyklister som lägger hjälmen på hyllan. Kanske stramar det i ljumsken när benet ska slängas över sadeln. Kanske är det bekvämare nöjen som lockar.
För Curth Andersson i Uppsala har mc-intresset istället växlat upp. Motorcykel har han förvisso kört nästan hela livet, men på senare år han låtit sin passion blomma ut ordentligt.
De hojåkare som fortsätter att köra i pensionsålder väljer ofta en custommotorcykel. Med lägre sitthöjd, i sammanhanget svag motor, pösig sadel och allmänt tillbakalutad attityd är det ett bekvämt sätt att runda av karriären som motorcyklist.
Curth Andersson
Född 1946.
Bor Uppsala.
Familj Sambon Berit, vuxna barn från tidigare äktenskap.
Yrke Egen företagare som vvs-konsult.
Övriga intressen Har varit kyrkvärd i många år, arrangerar pilgrimsresor med motorcykel, har Sveriges troligen största samling av termosar (cirka 550 stycken).
Curth Anderssons motorcyklar är av lite annat snitt. I mitten av 2000-talet fick han upp ögonen för det italienska mc-märket Ducati. Den tillverkaren säljer förvisso olika typer av landsvägshojar, men genom historien och även i nutid är det road racing (mc-tävling på asfaltsbana) som profilerat verksamheten.
Överst i Ducatis modellprogram finns de motorcyklar som i princip är tävlingsredskap med registreringsskylt, strålkastare och blinkers. De är byggda i lättviktsmaterial som magnesium och kolfiber, har starka motorer och chassikomponenter (ram, bromsar, stötdämpare, fjädrar, hjul) på nästan samma nivå som racingmaskinerna. Men det har inte alltid varit italienska maskiner som hägrat.
– Jag tog mc-körkort när jag var 16 år och då var det engelska motorcyklar som gällde, säger Curth Andersson. Fortfarande klappar mitt hjärta för brittisk mc-kultur, den har stark karaktär.
Medan barnen var små fanns det inte tid för motorcyklar, men mc-glädjen fick ändå en nytändning.
– När pojkarna började närma sig mopedålder köpte jag istället motocrosshojar till dem. Själv skaffade jag en Husqvarna enduro och under ett antal år körde vi mycket tillsammans. Jag deltog i en hel del endurotävlingar under slutet av 1980-talet, men det var lätt att skada sig och jag märkte att det tog allt längre tid att återhämta sig.
Då återvände Curth Andersson till landsvägskörningen, först med en Kawasaki on/offroad-hoj och senare med en liknande från engelska Triumph. Ändå var det inte riktigt vad han sökte.
– En gång jag fick provköra en Ducati Paso och gillade den mycket. Några år senare stod jag i färjekön till Isle of Man med min Triumph när en Ducati 916 körde upp bredvid mig. Jag kände direkt att jag ville ha en sådan.
Körningar på track days och resa till Italien för att bekanta sig med nyförvärvet 1299 Superleggera
Sedan dess har ett antal av Ducatis vassaste sportmodeller passerat Curths garage och i dag äger han två verkliga delikatesser. Den ena är en Desmosedici RR som tillverkades i 1 500 exemplar 2008–2009 och som härstammar direkt från märkets dåvarande tävlingsmaskin i högsta klassen, Moto GP. Desmosedici RR skiljer sig från alla andra Ducati genom att ha fyra cylindrar (de övriga har två).
Den andra är en 1199 Superleggera som tillverkades i 500 exemplar 2014, men den står i skrivande stund till försäljning hos en mc-firma. Istället väntar Curth på leverans av nya 1299 Superleggera som med 215 hästkrafter och körklar vikt på 156 kilogram är Ducatis mest extrema gatmotorcykel hittills.
– Jag har ännu bara fått det speciella skinnstället levererat, men om några veckor ska jag till racerbanan Mugello i Italien för en bandag, säger Curth Andersson. Enligt uppgift ska några av Ducatis toppförare vara instruktörer och vi kommer att prova några motorcyklar för racing, bland annat Superleggera.
Varje år deltar Curth i några körningar på svenska racerbanor, så kallade track days i bland annat Ducatiklubbens regi. Han väljer ofta att köra i den medelsnabba gruppen, några krav på sig att briljera med varvtider har han inte.
Ducati i korthet
Grundat 1926 i Bologna (Italien) av Antonio Cavalieri Ducati för att tillverka elektriska komponenter till radioapparater.
Första motorcykeln Lanserades 1945, en 48-kubikare med förstärkt cykelram kallad Cucciolo.
V-TWIN På 1970-talet introducerades den tvåcylindriga V-motorn som sedan dess varit Ducatis signum.
Desmo 1973 började Ducati använda så kallade tvångsstyrda avgas- och insugsventiler i motorerna. Tekniken kallas desmodromiska ventiler. Modellnamnet Desmosedici härrör från desmotekniken samt att motorn har 16 ventiler (sedici är det italienska ordet för sexton).
Ägare 2012 köpte Audi (som ingår i VW-koncernen) via det italienska dotterbolaget Lamborghini 100 procent av aktierna i Ducati. Enligt Audis årsredovisning omsatte Ducati 593 miljoner euro (cirka 5,7 miljarder kronor) 2016.
Till saken hör att många som köper dessa specialmodeller knappt kör med dem. Ofta blir hojarna putsobjekt i garaget eller rent av vardagsrummet. Men Curth Andersson har en annan inställning.
– De är till för att användas och jag njuter av varje mil.
Då ska man ha i åtanke att även en kortväxt 20-åring kan finna körställningen extrem. Högt placerade fotpinnar, tunn sadel och lågt styre gör att man i praktiken har det mesta av kroppstyngden på armarna. Curth Andersson är 70 år och 185 centimeter lång – men det hindrar inte att han gärna tar sina Ducati på långresor. Dessutom alltid med lätt packning.
– Det har blivit en sport för mig att allt ska rymmas i en ryggsäck.
Genom åren har Curth alltmer tagit rollen som reseledare för olika grupper av motorcyklister. Resorna har bland annat gått till Isle of Man för att titta på ett av världens mest spektakulära landsvägslopp som äger rum i juni varje år.
Men det Curth blivit mest förknippad med är sina pilgrimsresor. Redan på 1990-talet drog han i gång mc-gudstjänster i dåvarande hemstaden Örnsköldsvik. I år arrangerar han för sjätte gången en pilgrimsresa till Nidarosdomen i Trondheim.
– Det ger tid för eftertanke när man sitter på motorcykeln, säger Curth Andersson. Varje morgon får deltagarna ett ledord att fundera över och efter kvällsbönen kan de som vill dela sina tankar.
Resorna arrangerades först inom Gottsunda församling i Uppsala, men sedan några år är det i Gamla Uppsala församling som Curth verkar. Han poängterar att pilgrimsresorna är till för alla kristna, inte bara medlemmar i Svenska kyrkan.
– Jag har satt gränsen till tolv deltagare, annars blir det svårt att hålla ihop gruppen. Någon månad före resan har vi förträff och efter resan har vi en återsamling och pratar om upplevelsen.
Långresor, körning på racerbana, gemenskap med likasinnade – Curth Anderssons motorcykelintresse blomstrar mer än någonsin.
– Den dag jag tycker att sporthojarna är för extrema köper jag en engelsk motorcykel från 1950-talet och njuter av min ungdomsdröm igen. E/L
Publicerad av TT Nyhetsbyrån maj 2017.