Magnus Sandlund. Ny kärlek som rostar
Magnus Sandlund. Ny kärlek som rostar
Hans hobby är att smutsa ned, framkalla rost och förstöra. Fast allt sker målmedvetet och i en skala som kräver kirurgisk precision. Magnus Sandlund ger själ åt nya modellbilar.
Hur intressant är egentligen det välputsade och felfria? Har vi kanske sett oss mätta på blanka ytor och själlös perfektion? En repa, ett avskavt hörn, en solblekt detalj och något som hamnat lite på sniskan men ändå fyller sin funktion. Kort sagt: skavanker och brister som vittnar om användning och historia.
Ungefär så lyder utgångspunkten för det som i modellbyggarvärlden kallas ”vädring”, efter engelskans ”weathering” (förvittring, långsamt förfall). Det går ut på att få modellbilen, flygplanet eller stridsvagnen att se ut som om den just brukats – kanske under flera decennier utan kärleksfull omvårdnad. Ingen renovering, ingen tvätt.
Trenden har vuxit sig stark över hela världen och en av de mer namnkunniga utövarna heter Magnus Sandlund. Som liten byggde han plastmodeller, ofta tillsammans med sin pappa. Sedan kom vuxenlivet emellan med andra intressen, men så för tio år sedan blossade suget upp igen.
– Jag fick syn på modellbilar som behandlats för att se gamla eller använda ut och föll direkt, säger Magnus Sandlund. Det här har blivit min ventil i vardagen, att försjunka i detta detaljarbete är en total avkoppling. I stunden handlar det bara om den lilla fälgen som ska få exakt mängd ”rost”.
Uppenbarligen har han talang och känsla, för när han började publicera bilder på Facebook och Instagram blev han inte bara uppskattad i form av likes – beställningarna snöade plötsligt in.
Weathering skulle surmagat kunna betraktas som fusk. Det handlar ju inte om äkta patina eller spår av verklig användning (det vore konstigt på en modellbil …). Men ändå är det säkert en längtan efter det genuina, det oförställda och det sanna som lockar. Bilar som bär spår av användning bär även på berättelser.
– Det är för min egen skull jag gör detta, säger Magnus Sandlund. Under åren har det ändå blivit att jag både tagit beställningar och sålt bilar jag gjort på eget initiativ, men sedan i höstas har jag dragit ned på tempot. Jag tar inte emot nya beställningar för tillfället utan vill skydda mig från att detta blir ett måste och inte en lustfylld hobby.
Magnus Sandlund bygger inte modellerna från grunden. Istället köper han färdiga modellbilar av metall, företrädesvis i skala 1:43 eller 1:18 samt mer sällan 1:24. Dessa skruvar han isär, maskerar fönsterrutorna och sedan börjar arbetet.
– Först klarlackerar jag karossen för att den färg jag lägger på ska fästa. Ibland förbättrar jag modellerna också, det händer att detaljerna har fel proportioner eller är för grova. Jag nytillverkar efter behov och kan till exempel göra ett takräcke av mässingstråd och plastprofiler.
Resultatet är bilar som ser smutsiga ut, eller som har rostat i skärmkanterna och där lacken bär spår av solblekning eller vägsalt. En Volkswagenbuss är alldeles fnasig i hjulhusen och en Ford Granada har rostiga hål på framskärmen där dekorlisten av krom måste ha ramlat av för många år sedan.
Cigarettpaket i rätt skala för en modellbil och där tobaksmärket är fullt möjligt att utläsa …
Tävlingsbilar är en stor passion för Magnus, inte minst det klassiska 24-timmarsloppet vid Le Mans i Frankrike har trollbundit honom genom åren.
– Jag kollar alltid upp vilket väder det var just det året då modellbilen tävlade, så att smutsen blir av rätt slag. Regnstänk måste följa karossen korrekt med luftflöden och turbulens. Min fru blir tokig på mig när vi är ute och åker, jag kommenterar alltid smutsrinningar på bilarna runt oss …
MAGNUS SANDLUND. Ett baksäte med tillhörande hatthylla som monterats ur en modellbil. Kolla skruvhålen för att få en uppfattning hur stora tidningarna och verktygen är … Foto: Magnus Sandlund.
Detaljrikedomen stannar inte vid exteriören. Magnus lägger ofta till grejer inuti: en lite slarvigt ihopvikt filt på baksätet, ett par Tintinalbum och en baguette på passagerarstolen i samma Citroën Dyane där två paket Gauloises skymtar i handskfacket. Allt givetvis skalenligt och fullt identifierbart för den som har skarp syn. Verktyg, sopsäckar, gamla trasor, startkablar – allt kan bli till i Magnus lilla arbetsrum.
Flest kunder har han haft i Sverige, men han har levererat bilar till både USA och Mexiko. Ett av beställningsjobben var en Volvo 145 Express, som en kille ville ge till sin pappa. Med hjälp av gamla fotografier återskapade Magnus pappans Volvo in i detalj med solfilmen på bakrutorna, blemmorna på karossen och joxet som brukade ligga i bagageutrymmet.
– Det är en stor glädje att se hur överraskade och glada folk när de ser sin egen bil som modell med alla igenkänningstecken, säger Magnus.
Ett projekt som ligger honom själv nära hjärtat är hans farfars röda Volvo 145.
– Han fraktade alltid runt lite brädor och grejer. En dag skulle vi åka i väg med skräp till sopstationen och farfar lovade att jag skulle få köpa en tidning på macken. Istället för Kalle Anka & Co valde jag Teknikens Värld med ett stort Porschetest. I modellbilen har jag lagt just den utgåvan från 1981 på instrumentbrädan och på stolen där jag satt ligger leksakspistolen som jag hade med mig. Baksätet är fällt – vilket krävde en rejäl ombyggnad i modellbilen – och en del av grejerna vi skulle slänga ligger i bagageutrymmet. Framöver ska jag göra min pappas Volvo 245 Turbo som han köpte ny. I den ska det sitta en tidstypisk fast monterad Dancall mobiltelefon.
Det är bara fantasi och tid som sätter begränsningen för vad Magnus kan och vill åstadkomma.
– Sedan jag började med detta har jag fått märkbart bättre tålamod i alla möjliga situationer, både privat och på jobbet, säger Magnus Sandlund. Men om jag av någon anledning är lite deppig eller ur slag funkar inte modellfixandet, det är lönlöst att ens försöka i sådana lägen. Allt handlar om känsla. Och om att gå lagom hårt fram.
– Det svåraste är att stoppa i tid, det är lätt hänt att göra för mycket rost eller för tydlig smuts. Jag brukar resa mig och gå ut en stund. När jag kommer tillbaka kan jag se med klar blick om det behövs mer av något eller om rätt effekt redan uppnåtts. E/L
Publicerad i Skånska Dagbladet mars 2019.