Dags att kväsa toppfarten

Dags att kväsa toppfarten

Snabba vinster för både bilismen och bilglädjen att vänta.

Om du läste svenska biltidningar på 1980-talet känner du säkert igen den här formuleringen: ”Med en angiven toppfart på 203 km/h var vi tvungna att förlägga testresan av denna vagn till Västtyskland. Bara i den fria fartens paradis – Autobahn – kunde vi utforska bilens potenta resurser.”

Kanske stod det inte ordagrant så, men jag vet inte hur många testtexter som inleddes på detta manér. Det var verkligen något extra när vanliga familjebilar kunde sträcka sig en fingertopp norr om 200-strecket och så många sportbilar som klarade 250-gränsen fanns inte heller.

Efter några år svängde formuleringarna till ”vi drog så klart till Tyskland för att kunna högfartstesta, men som alla vet är Autobahn numera mest köer och vägarbeten.” Ändå skulle det nötas hundratals mil för att komma i åtnjutande av ett stycke frifartsväg.

År 2017 är det inte många biltidningar som har tid eller råd att skicka en testpatrull på utlandsresor med tillhörande hotellnätter, traktamenten och bränslekostnader. Behovet är heller inte lika trängande – vilket är paradoxalt eftersom även högst ordinära familjebilar numera kan toppa både 230 och 240.

Visst finns det svenska bilköpare som praktiserar högfartskörning i Tyskland, men som konsumentupplysning är det kanske inte så väsentligt om vagnen klarar sidvindsbyar i 220.

Det jönsas med struntsaker för att spara bränsle istället för att ta det stora greppet

I takt med att hög toppfart blivit en självklarhet har åtminstone mitt intresse mojnat. Faktiskt så till den grad att jag önskar en omvänd utveckling.

I dag jönsas det med avstängda bakljus och snålgående klimatanläggningar för att spara en milliliter bränsle här och en halv där. Många bilar har dessutom förbluffande låga förbrukningssiffror i broschyrerna – motorstarka ”Autobahnlok” som påstås klara sig med 0,4 liter diesel per mil. Alla vet att de där nuffrorna är nys så snart motorns potential utnyttjas mer än för bara frihjulande på släta sommarvägar.

Förvisso står en ny bränslemätningsnorm för dörren (införs i höst och blir tvingande 1 september 2018). Men det är ändå ett spel för gallerierna som kommer att slå tillbaka mot oss som älskar bilar – och mot alla som har bilen som försörjning.

Låt sportbilar gå fria, de står för en marginell del av bränsleåtgång och miljöutsläpp. Det är fortfarande fascinerande med spjutspetskompetens bland de riktiga idrottsredskapen. Men sluta att anpassa våra vardagsbilar för hastigheter som inte är lagliga i de allra flesta länder.

Tänk en BMW 5-serie som inte behöver ha motor, bromsar, däck och hjulupphängningar kalibrerade för ett liv i 250 – hur nätt, lätt , spänstig och körglad skulle den inte kunna bli i svenska hastigheter, jämfört med dagens ganska dästa komfortkryssare?

Win-win tror jag. Roligare bilar samtidigt som vi vrider åtminstone ett vapen ur händerna på bilhatarna. E/L

Publicerad i GranTurismo 5/2017.